Samarbete

Det finns en tid som vi kanske glömt, eller inte hört talas om.
En tid då hästen levde i vår vardag på gott och ont. Jag har
tänkt på att det inte var så länge sedan när vi sätter oss ner
och räknar åren. Hur behandlades hästen? Ja, det var sannerligen
mycket olika. Hästar hade det både mycket bra och mycket dåligt,
naturligtvis allt där emellan. Jag ska här försöka återge några
omständigheter och berättelser om några hästars liv från gången tid.

Men först
Hästar har behandlats mycket illa av somliga och mycket bra av andra.
Idag finns kunskaper tillgängliga om både hästen som djur och om de
behov hästar har. Mycket av detta var känt även då, men av olika
anledningar togs det inte alltid hänsyn till, orsaken? Ja, det finns
en mängd förklaringar till människors beteende gentemot hästar.
Men det finns inga ursäkter, en förklaring är ingen ursäkt, jag vill
nog påstå att fel är fel oavsett förklaringen. De flesta vet vad som är
gott och ont, men jag har också förstått att mycket hade man inte
tänkt på. Du vet bara det du vet: Men en bra förklaring gör inte fel
till rätt. Idag, vi har andra möjligheter, vi kan idag göra val som
de inte de inte alltid kunde göra förr. Men jag ser ett problemet i det
att mycket de av inställningar och metoder som användes förr på hästar
fortfarande finns kvar, trots att kunskaps tillgängligheten har ökat
lavinartat, förståelsen för djurens behov har nått nya högre nivåer.
Och trots det utbildas det fortfarande enligt gamla förlegade metoder,
metoder som det idag inte finns något som helst berättigande till.
Jag kan inte låta bli att undra hur det kommer sig, är det för att ingen
har tänkt på det? Det är här som samtalet kommer in, vi bör samtala
med varandra, dela med oss av våra tankar, reflektioner och funderingar.
Ingen kan göra allt men alla kan göra något för att öka medvetenheten
i kring hästen.

I detta om vad som är rätt och riktigt uppstår ett psykologiskt fenomen,
människor känner sig påhoppade. Personligt angripna av att jag utrycker
min åsikt i sak, jag vill göra dig läsare uppmärksam att min avsikt är att
väcka eftertanke, om du känner dig personligt påhoppad så kanske du bör
söka inom dig själv vad som är orsaken. Kanske du av bara gammal vana
gör något på ett sätt du själv egentligen inte känner dig bekväm med. Jag
lovar det finns massor med alternativ.

Jag vill att du ska börja med att koppla ifrån autopiloten ett tag, tyvärr är
det ju så att autopiloten underlättar i mångt och mycket vår vardag, men,
den hör inte hemma tillsammans med hästen. Nu ska ni få läsa lite om hur
kunde gå till "förr" .


 

Den praktiska verkligenheten

Hästar fanns överallt, brandkåren, i taxirörelsen som droskhästar.
Hästar fanns hos den fattige likväl som hos den rike. Hästens kraft
nyttjades och utnyttjades till bristningsgränsen.

Jag skulle vilja göra skillnad på livstid och livslängden. Livslängd är
för mig den tid hästen lever och mår bra, med andra ord är frisk.
Livstid är tiden en häst överlever, i många av de berättelser jag läst
finns beskrivningar om utnyttjande av hästens krafter långt bortom
det jag vill kalla livslängd. Jag ska försöka undvika de värsta berättelserna.
Men ha i minnet att inget av de eventuella hemskheter du läser, rättfärdigar
orden jag hörde här om dagen: Det hästar utsätts för idag är ju ingenting
i jämförelse med förr! Jämförelsen som mått, glöm den, för vi har ännu inte
bestämt vilken måttstocken är.

Det finns skrifter i vilka hästen benämnes som maskin,

Tillbaka