Påskjut


Utan påskjut ingen ridning alls, utan påskjut går det inte på något
vis att samverka med hästen. Som ryttare är vi därför beroende av
hästens frivilliga framåt drivande av sin kropp. Med påskjut menar
jag den kraft hästen använder när han mot marken trycker ifrån med
sin hov. Det är den kraften som får hästen att röra sig framåt. Påskjut
kan variera mycket och i påskjutskraften ligger det en form av ärlighet
från hästens sida.

Det är också den kraften som får hästen att byta riktning, dvs. du
styr din häst dit du vill, men det är hans påskjut som gör det möjligt.
Styrningen sitter inte i hästens mun, att byta riktning låter sig inte
göras utan hästbenens medverkan.

Det finns inget bett i världen som kan ersätta hästens samarbetsvilja,
snarare vill jag nog påstå att det finns många bett som motverkar sitt syfte,
och istället skadar hästen både mentalt och fysiskt. Bakom felaktigt
användande av bett väljer jag att tro att okunskap föreligger. Alla de
människor jag känner önskar samverka med sin häst på bästa sätt.
 

Kraftfullt påskjut i balans

 
Påskjut i balans, sista ben som lämnar marken är det påskjutande bakbenet.


Svävmomentet i traven

 
Första ben som träffar marken efter svävmomentet är bakbenet.

 

Vad ser vi? Obalans?


En häst som stödjer sig i handen och håller balansen på ett framben, hästen
har båda bakbenen i luften och frambenet är det sista benet som lämnar
marken.

Påskjut? Balans? Stöd? Vikt på bakdelen?
Vad menar vi med dessa termer?
 

.