Kommunikation med Häst


Jag har gjort mitt val,
jag har valt att lämna en gammal
tradition och tagit klivet framåt in i nästa dimension
tillsammans med hästen

_____________________________________

Fram till den dagen motorfordonen kom var hästen
oumbärlig i alla länder. Hästen transporterade både
människor och varor. Det talas ofta om organisationen,
om stalldrängarna som växlade hästar på en minut i spannet
vid skjutshållen. Det talas mycket om vägarnas kvalitet,
nätverket av vägar och ytbeläggningar. Bristol-London
på 15 timmar. Det talas om avel och lämpliga hästar,
lätta och snabba. Concord-diligenserna gick i hastigheter
upp till 24 km i timmen, 6 hästar drog. Ryttarna i ponny-
expressen har ni säkert hört talas om unga magra och
seniga, varje ryttare red 9,6 mil antalet hästarna var 400
av raserna Mustang och Morganhästar. Ritten mellan
St. Joseph i Missouri och Sacramento i Kalifornien,
316 mil, 10 dagar tog ritten. Det talas om att hästens
rörelser skulle vara bekväma för ryttaren.

Vad kostade denna sorts kommunikation hästen?
Vilka metoder användes? Hur såg man på hästarna,
deras liv och leverne?

Kanske var det inte den sortens kommunikation det
ni i första hand tänkte på, men jag ville ta med den,
därför att de metoder som brukades då, de vill jag nog
kalla förlegade idag. En del av dem är säkert fortfarande
gångbara, men är de verkligen nödvändiga? Att lyda blint,
att arbeta som en maskin, det var ofta hästens lott. Den
tidens förhållningssätt till samarbetet med hästen är det
gångbart och nödvändigt idag? Hästens kraft användes
till den tidens kommunikation, att transportera varor
eller människor mellan två platser, den var fysisk.

Jag vill nog påstå att tidens anda och behov styrde över
både människa och häst, men hur ser då dagens behov ut?


Det finns en annan sida av kommunikation, en sida som handlar
om överföring av själsliga och intellektuella meddelanden. Tänk
så lätt det blir när vi hjälps åt.

För att ni ska kunna sätta er mer in i min tanke Bakgrund

Det finns en bok skriven 1956 av J. Allen Boone, han var
född i slutet på 1800-talet och dog i mitten av 1900-talet
i boken som är utgiven 2007 finns i början följande
"DEDICATED
to all the animals of the world...
to the child heart that cherishes them, and...
with a prayer that man`s hardened heart will melt and
learn Kinship Whit All Life"

Bianca Leonardo Editor

Det vill jag påstå är en god tanke att ta till sig.

I en annan bok Ryttarkavalkad: Hippologiska anteckningar
av Jan Kuylenstierna skriven på 1950 talet.
Boken är ett tidsdokument och speglar författarens personliga
inställning och den tid han levde i följande står att läsa i liknande
tema men ur ett helt annat perspektiv.

I boken finns berättelsen om bagarsonen som blev Fä-doktorn
Sven Adolf Norling som valt sitt yrke trots den tidens låga status,
faktiskt inte högre än bödelns dräng. Sven Adolf Norling var den
tvingade fram landets första lagstiftning mot djurplågeri 1858 trots
hårt motstånd. Han var också kamrat med Ehrengranat, de var
båda en sorts sanningssägare, inget som direkt var uppskattat.

Norling gjorde sig impopulär och fick många antagonister, efter
att ha läst om några av hans tilltag så kan jag förstå att han retade
många och det gick som det gick. I Posttidningen fick Norling läsa
att han hade blivit skild från sitt livsverk, hans veterinär inrättning,
han var otröstlig över att på detta vis ha blivit avsatt.
Han lämnade Stockholm gråtande och snyftade orden:
"Blir jag inte tokig av detta så är det guds nåd!"
Och nu ska ni få höra!
Författaren skriver; att han, alltså Norling blev tokig.....
Och följande, "Hans sinnessjukdom tog sig formen av luftslott.
Han drömde om barmhärtighet mot jordens alla djur, om att
med miljonbelopp lindra djurens hårda lott, och om att kunna
mjuka upp människors hårda sinnen"
.
Tänk att det fanns en tid då man bedömdes vara tokig av den
anledningen, som sagt tidsdokument, så var det då.

I den tiden gällde det att tänka sig för vad det var man skrev; i boken
Hästen och dess begagnande står läsa 23 hela sidor om hästens mun,
bett mm. Boken är en "frustrerande historia", varför?

Jo, å ena sidan finns stor kunskap om det som kallas "Lokomotivmaskin"
Boken är skriven i en mellantid, industrialismen gjorde sitt intåg i
Bondesamhället. Just nu kan jag inte låta bli att undra? Vilket år blev
egentligen den rödbruna kon Rosa produktions enheten nr.511?

Nåja, tillbaka till boken, "Har hästen icke lärt, att under begagnande
låta regera sitt hufvud af den styrande efter förnuftsenligt godtfinnande,
så är hela lokomotivet föga värdt."
Ja, så skriver M. Leyon.
Å, andra sidan talas om "harmoni i själsförnödenheterna" med andra
ord lite modärnare tankar om intellektet hos hästen.
Hej hopp, andra sidan "ögonklotet är det optiska instrumentet" suck.
Så kommer kapitlet om hästens själsliv. I boken beskrivs alla hästens
delar "mekaniskt" precis som på en maskin.

Det ger känslan av att läsa en verkstadshandbok. Så hoppas det fram
och tillbaka i boken. Mellan hästens öron som benämnes som en
signalerande telegraf och att öronen tillkänna ger allt som föregår
inom hästen, vilket i sin tur låter läsaren förstå att hästen kan tänka.

Tiderna förändras och behoven med dem, hästen har blivit nyttjad
och utnyttjad, men i Sverige idag har vi möjlighet att välja hur vi vill
ha det, jag kan välja, du kan välja hur du vill samverka med hästar.
Många år med hästar har gjort mig övertygad om att hästar tänker.


Hårfagre min hingst idag fyllda 29 år, kan ni fantisera ihop vad han
faktiskt vet? Han är ingen lydig marionett som gör som jag uppfostrat
honom till, okey, jag erkänner, det finns vissa dagar då jag en bråkdel
av en sekund då jag varit uttröttad har önskat det. Men vid närmare
rannsakan, nej, min häst är här för att hjälpa mig och då vill jag vara
vaken ock lyssna.

Jag har gjort mitt val när det gäller kommunikation, jag tror hästen
betyder mer idag än någonsin, men på ett helt annat sätt och jag har
svårt att förstå varför gamla metoder som användes i en annan tid
under helt andra omständigheter och grundförutsättningar ska hänga
kvar som någon sorts riktlinjer i mycket av dagens hästhantering.


Titta på barnet och hästen och den ömsesidiga respekten
Klyschan; "du måste visa hästen vem som bestämmer annars tar
han över". Hur kan någon tro att det går att ta kommandot över
ett så stort djur om djuren inte själv valt att "stå till tjänst". Hästen
är proffs på samarbete, men det gör inte hästen tam.
Hästen är Natur; ren och vild Natur.


Hästen väljer att vara oss till lags
, trots allt, men det faktumet gör
det inte ok att "behandla" hästen efter mått och ramar som kallas
vedertagna. Det finns ett bättre sätt, hästar väljer att vara oss till lags,
fråga dig själv varför? Varför väljer hästen att samverka med oss på
det sätt som han faktiskt gör?

Kommunikation för mig handlar om att lyssna på hästen och att "läsa"
av genom att tolka det som hästen försöker berätta genom att visa.
Kommunikation handlar om två vägar, en kommunikation som sker
mellan två väsen, häst till människa och människa till häst.
Vad kan då en häst berätta och vad berättar din häst för dig?

En häst som resignerat berättar inget, han tiger och gör det han blir
"tillsagd", varken mer eller mindre, lydig vill några kalla det, det är
inte kommunikation, lugnt och skönt kan det tyckas, helt ointressant
tycker jag. Vad bevisar det om jag kan få någon att lyda?
Det finns ju även den möjligheten att tillfoga någon annan smärta
för att genomdriva sin vilja! Hur mycket är den "lydnaden" värd?

Vad är då intressant för mig? Jo, att utvecklas som människa. Vem
kan hjälpa mig till större medvetenhet? Vem är det som inte ger upp
hur korkat jag än beter mig? Jag väljer hur jag vill tolka det som sker.
Här får ni ett exempel: Om jag går och tänker på annat när jag leder
min häst, då stampar han på min tå, aj, omgående återvänder jag till
nuet, inte alltid så glad som jag borde, men jag är bara människa.
Även om jag vill så kan jag inte tänka på allt hela tiden, det är där
en form av instinkt kommer fram. Instinkten att reagera på det som
sker just nu. Antingen så vill jag kommunicera eller så vill jag inte
kommunicera.

Det finns säkert de vars högsta önskan är att bli åtlydda. Ta nu och
titta på dig själv, fundera en stund hur vill du ha det och varför du vill
ha det så? Är det "gamla laster" och föreställningar du släpar på?
Eller är det medvetna val du gör?

Jag skulle gärna kort och enkelt vilja berätta för dig exakt hur du
ska göra för att kunna kommunicera med din häst, jag skulle vilja
berätta vad hästen säger. Jag kan hjälpa dig att finna en startpunkt
men kanske inte mer, relationen med hästen är så intim och subtil.
Hästen säger något till mig, något som jag behöver och hästen säger
något annat till dig, något som du behöver. Jag vet inte vad du
behöver just nu, men hästen vet.

De enkla sakerna att kommunicera om är de som handlar om det fysiska,
som om du tex., sitter snett i sadeln, hästen berättar på sitt sätt, på det sätt
han/hon kan. Om du väljer att "lyssna" får du den hjälp du behöver av
hästen. I en forcerad, stressad ryttares värld förvanskas detta till att hästen
bråkar. Hästar bråkar inte de bara gör vad de måste, en häst som kämpar
med balansen kan mycket väl verka bråkig. Men hur ska du kunna bli
medveten? Hur ska hästen kunna berätta att du som ryttare sitter snett?
Ett gott råd är att innan du ger dig i kast med bestraffningar och kraftfulla
korrigeringar fundera över vad du tror du har att vinna på det!

Hur får du din häst att lita på dig? Genom med alla till buds stående medel
genomdriva din vilja? Nej, jag skulle inte tro det.


Hästens förtroende är något du får som en gåva den dagen du är redo att ta
emot den, valet är ditt. Hästen kan alltid bara vara en häst, men du som
människa kan välja vem du är.

Detta på tal om kommunikation med häst!
 

Tillbaka